Alicia Livaja
I detta verk ville jag fånga känslor av förtvivlan och frustration med en gnutta nyfikenhet. Känslor som enligt mig hör ihop med social ångest. Händerna försöker täcka ansiktet i ett försök att gömma sig från omvärlden för att försvinna in i den trygga ensamheten. Trots den enkla utvägen att isolera sig och gömma sig så finns fortfarande behovet för social interaktion kvar. Det är frustrerande att vilja delta men känna sig inkapabel att göra detta. Denna ständiga konflikt i huvudet kan skapa en känsla av galenskap inom sig själv. Samtidigt som detta vill jag även visa på en typ av hopp om utveckling, att en dag få vara mer än ångesten och låta sig själv ta sin plats i världen och våga bli sedd.
Material: Lera, Akryl, Färgpennor
