“Vad menar du nu?”
J. Grahm  

Under höstterminen så har jag arbetat med ett skulpturprojekt som jag benämnt “Vad menar du nu?” Den blanka, vita skulpturen syftar på människan som en blank canvas. När vi bemöter varandra i ett individualistiskt samhälle, blir det viktigt att uppehålla en viss presentation, vilket många gånger resulterar i uppbyggnaden av ett ganska flytande yttre. Vattnet i det projicerade videoklippet reflekterar just den konstanta förändringen och flödet i det sociala samspelet, att beroende på vem man interagerar med så ändrar man hur man pratar, hur man agerar eller hur man förhåller sig till olika ämnen. Det spelar kanske egentligen ingen roll hur pass mycket man tror på det man förespråkar, så länge som man får bekräftelse. Tystnadskultur är en faktor som bidrar till att man inte vågar stå fast vid vissa åsikter. Att det anses mer socialt acceptabelt att t.ex. en kvinna är tyst och vacker, än att hon rör om i grytan genom att vokalisera åsikter som går emot status quo, och motsätter sig patriarkala och heteronormativa värden.

Sedan så finns det individer som inte är förtryckta som väljer att inte motsätta sig förtryckande strukturer. När man väljer att inte vokalisera sitt förakt mot sådana strukturer måste man evaluera om man själv är anledningen till att dem finns. Många gånger så kan tystnad vara en medskyldighet. Är tystnaden en form av säkerhet kontra bekvämlighet? Så hur mycket kan man lita på en individ som är inkonsekvent i sitt agerande? Det är avsikten med avsaknaden av ögon på skulpturen. För många finns det en sanning som reflekteras i en människas ögon, och när vi anknyter till någon annan så är ögonkontakt många gånger en väsentlig del av det, likt det engelska uttrycket "Eyes are windows to the soul". Skulpturens brist på ögon syftar på en barriär mellan individens inre och yttre. Hur mycket av det vi säger och gör stämmer faktiskt överens med våra inre värderingar? Värderar man att leva i en osanning för att blidka människorna i sin omgivning, eller värderar man att istället offra en okontroversiell image för att leva sin sanning?