I mötet med omvärlden tappar jag bort min röst och blir hjälplös. Den ihåliga kroppen gestaltar min upplevelse av social ångest, men det finns något allmänmänskligt med positionen. De ihopsjunkna axlarna tillhör en person som lider i tystnad.
Kroppens hållning, den svarta bottenlösa färgen och hålet i bröstkorgen visar hur någon med social ångest kan uppleva vanliga sociala situationer. Att behöva betala i mataffären eller prata med en ny person bli en nästintill omöjlig uppgift. Det kan kännas som att förlora sig själv i mötet med andra, "Jag, ett tomrum" är därför verkets titel. Varje skulptur är ett självporträtt, samtidigt som betraktaren gärna får tolka utifrån egna upplevelser.
Finns det tillfällen då du förminskar dig själv? Lever du för din egen skull eller försöker du möta andras förväntningar?
Material: lera, metall och akrylfärg
