Ronja Hållsten
Min skulptur heter Förlora sig själv. Namnet reflekterar hur man formas av sin omgivning, och ifrågasätter var gränsen går mellan den och en själv.
Händerna är vitaktiga och mörknar runt handlederna för att ge intrycket av att de bleknar bort (eller bleknar fram). Tanken är att ge tittaren ett grumligt synfält, och intrycket av att någon just har passerat genom konstverket.
En recension av Haruki Murakami i New York Times book review är att många författare kan förmedla en berättelse som liknar en dröm, men Murakami kan skriva som att det är läsaren som drömmer. Jag vill förmedla ett sådant intryck i Förlora sig själv, för att förmå tittaren att se inåt och analysera sin tillvaro.
Var gränsen mellan en själv och ens omgivning går - gällande t.ex. könsuttryck, och flera andra sociala områden - är något jag tycker är ständigt relevant att diskutera, och reflektera över.
Händerna är gjorda av ståltråd, papper och foam clay. Botten är en mdf träskiva, och skärmen är en akrylskiva i färgen frost aurora violet. Händerna och botten är målade med akryl-, och warhammerfärger (en slags akrylfärger, med extra tekniska funktioner).
