Sandra Rosén Dahlgren
År 2022 fattades det många dumma beslut och det har fått fruktansvärda konsekvenser. Jag tänker på krigen, regeringsvalet och motståndet till upproret i Iran. Detta har lämnat mig med många känslor, men ju mer dåligt som har uppdagats, så har hopplösheten blivit den som jag domineras av. Hur kan det bli såhär, Hur många idiotiska beslut kan man ta innan man fråntas makten, Hur kan några som representerar hat få makten? Hur kan en grupp människor tro att dom har rätten att diktera allting som en annan grupp människor gör och straffa dom med döden om dom inte lyder? Det är så dumt och fel och jag förstår inte hur det kan ha blivit såhär.
Så, hopplösheten, för all dum skit som har skett i världen lämnar mig i hopplöshet. Det är hopplösheten som mitt verk handlar om. Jag ville illustrera mina starka hopplöshetskänslor och förhoppningsvis väcka nånting i någon annan, på något sätt förmedla att det är så sjukt det är, så här illa är det och såhär lågt har mänskligheten sjunkit. För det är väl ändå när man förstår det som man kan börja göra något åt det? Börja dra allting åt andra hållet?
Jag känner också att efter hopplösheten har fått riva, får man nya krafter att vilja förändra och stå emot.
